Jag har följt Glimma på nära håll under 9 säsonger nu och mycket vatten har runnit under broarna sedan jag satte min fot i Trollarinken för första gången. Otaliga matcher, många derbyn och mängder med nya bekantskaper. Den sida av sporten som ger mig energi och glädje.
En av de personerna jag lärde känna på ett tidigt stadium var nuvarande lagkaptenen Victor Nilsson. Med tidens gång har vi lärt känna varandra väl och han visar alltid stor respekt för mig och den roll jag har i samband med matcherna. När han för ett tag sedan jubilerade med 300 matcher i klubben är läget bra för att ni läsare ska lära känna den gulsvarta ledaren på isen lite bättre. För mig står han för ledarskap, vilja och framförallt den svartgula passionen som lett laget till framgångar. Framgångar som han själv haft stor del i.
Här kommer en intervju med jubilaren. Ett samtal om gamla goda tider, grannfejder och visioner för framtiden.
300 matcher – kunde du tänka dig det när du började som knatte?
- Nej, det kunde jag inte egentligen. Det är många säsonger med tanke på att vi inte spelar så många matcher. Framförallt tänkte man inte att man skulle vara kvar här hela karriären heller. 300 matcher vill man gärna uppnå men det var kanske oväntat att alla var här i Glimma.
Varför har det blivit så många?
- Jag tycker fortfarande att det är jäkligt roligt. Det är det enkla svaret. Kul med grabbarna och kul på isen. Sedan har jag haft förstående tränare som låtit mig spela trots att jag jobbar som säljare med allt vad det innebär. Jag missar lite träningar men spelar nästan alla matcher.
Under försäsongen sa du till mig att du älskade att spela i den här föreningen – utveckla?
- Det gör jag verkligen. Jag är uppväxt nära här och känner i princip alla i föreningen. Man märker att det betyder mycket för ungdomarna och det finns en fin sammanhållning.
Tycker du fortfarande att det är lika roligt att spela?
- Det gör jag definitivt men man ser det på ett lite annat vis. Nu gör man det för att föra saker och ting vidare. För 5-6 säsonger sedan ville man nå framgångar med laget och de mål och visioner vi hade med klubben då. Division två hägrade. Nu är det mer prioritering på att utveckla föreningen.
Hur svårt är det för en klubb som Glimma att överleva dels som a-lag, dels som klubb generellt med tanke på var vi befinner oss geografiskt?
- Det är alltid ett hästjobb på sommaren där jag själv varit engagerad men där framförallt tränarna lagt ner ett enormt arbete. Markus Jansson och Tobbe Palm har varit ansvariga under många år och sett till att värva spelare. Det är inte lätt men man får locka med sammanhållning, bra träningstider och fina faciliteter. Där ligger vi i topp i trean. Men Glimåkra ligger ju mitt ute i ingenstans så det krävs en hel del.
Statistiskt ligger du precis bakom toppen i de flesta ligor (Matcher, mål & assist). Har du sikte på förstaplatsen och bli legendarisk i gulsvart?
- Jag pratade med min pappa om det igår. Man får kolla på eliteprospects, sen vet vi alla att det finns många från gamla årgångar som inte finns med där. Det var innan det blev så bra statistik som vi har idag. Men visst vill jag ta förstaplatsen från ”Osse” (Oscar Alricsson). Han är min arbetskamrat och en av mina bästa vänner dessutom.
När jag tänker på ditt spel så sticker skottet, spelskickligheten och farten ut. Jobbar man med sina svagheter trots att man börjar närma sig 30?
- Kanske lite. Christopher Lindholm har lärt mig en del sedan han kom in som tränare. Det här med att spela smartare och lägga energi på rätt saker. Ju äldre man blir desto smartare måste man vara och spela. Sedan spelar jag mer i offensiven och i år har jag nog inte varit inne på ett enda boxplay.
Många spelare och ledare har passerat sedan du började spela. Är det någon som lämnat speciellt avtryck hos dig?
- ”Sankan” (Johan Sandmark) har betytt sjukt mycket eftersom han var här under så lång tid. På spelarfronten är det Oscar Alricsson, Filip Skoog och Joel Fantenberg. De har jag varit med om med både på och utanför isen. Sedan kan man inte glömma Alfred Andersson, Hugo Eliasson och Felix Blennborn. De två har jag spelat otroligt många säsonger tillsammans med.
Vilka är de viktigaste komponenterna som du kräver från en spelare som har Glimmamärket på bröstet?
- Att ge allt när vi är här. På både träning och match. Sedan ska vi ha sjukt kul utanför isen. Vi har många spelare här från utlandet och även svenskar som inte kommer härifrån. Många vill gärna komma tillbaka och det betyder att de har trivts i föreningen.
Vilka är dina bästa minnen från karriären så här långt?
- Vi har haft många roliga kvalserier men playoff mot Osby för något år sedan är nog det bästa. 3000 personer på tre matcher över fyra dagar var otroligt. Sedan att vi slog ut dem, gjorde saken ännu bättre. Ett annat fint minne var när vi slog Osby i en vanlig seriematch med 1-0 på bortaplan. Det var första gången på 20 år som Glimma slog Osby om jag minns rätt. Den segern pratar vi om än idag.
För oss som inte spelar, försök sätta ord på rivaliteten med Osby och den känslan som derbyna betyder?
- Det betyder mycket trots att det inte alls gått som vi velat den här säsongen. Sedan de åkte ner i trean har det varit jämnt mellan lagen och mycket folk på läktaren. Man är vän med många i OIK och många spelare har spelat i båda klubbarna. Nu, känns det som att om man är från Osby spelar man i Osby och samma i Glimma för de som kommer härifrån. Gränserna är tydligare under de senaste åren än vad den var tidigare.
Säsongen vi är inne i har varit tuff för er del så långt. Känns det som att ni börjar hitta en väg tillbaka?
- Vi har kommit ihop mer som lag nu. De inlånade spelarna är jätteduktiga men överlag är det spelarna som är här varje vecka och varje pass som har blivit bättre. Framförallt som lag. Vi avslutade serien före jul rätt bra och tog det med det in i denna. Nu på slutet har vi vunnit 3 av de senaste 5 matcherna.
Om vi tittar i spåkulan. Hur ser framtiden ut för Glimma Hockey?
- Jag tror att den ser ganska bra ut. Glimma är en välskött förening med många ungdomar som spelar. Målet för nästa år är att ha ett J-18 lag i seriespel och det är viktigt för framtiden. Jag vet också att många av dem som spelar i A-laget vill fortsätta hos oss och då kanske jobbet med spelare blir lite mindre. Då kan man istället fokusera på sponsorer och grejor runt föreningen. Nu har vi dessutom fått en liten rink i hallen som är superbra. Alla möjligheter finns här och det är inte på alla ställen som det ser ut som här. Sedan ska man ju vilja träna och vilja spela, det är det allt handlar om i slutändan. Att ungdomarna vill vara på is och inte sitta hemma.
En sak som blivit sämre under mina år i Trollarinken är intresset från läktarhåll med sviktande publiksiffror. Hur råder man bot på det problemet?
- Det är svårt då det finns många lag i regionen som man kan åka och titta på. Har man otur spelar alla samtidigt. Dessutom är det många lag som slåss om samma spelare och då slåss man om sponsorer och publik också. Det måste man ha i åtanke. Men främst är det att vi ska vinna hockeymatcher för att de ska hitta hit igen. I Osby fungerar det trots att de inte vinner så många fler matcher än vad vi gör men där är det alltid ett par hundra personer mer än vad vi har. Men ser man till storlek på byn borde vi ha 150-200 personer på matcherna.
Avslutningsvis, hur har du firat ditt jubileum?
- Vi var lite grabbar ute och åt gott efter att jag nått 300 matcher. Alfred Andersson är också över samma gräns och gjorde det några matcher före mig. Mat och passande dryck blev det men jag får fira mer när jag slagit Alricssons rekord.
//Andreas Bergman
